Varje år inför skidsäsongen har jag samma drömmar. De börjar i november och handlar om att jag helt glömt av hur en gör när en åker skidor. Jag kan inte svänga, bromsa eller ens ibland få på mig skidorna. Enda sättet att bryta dessa ångestliknande tanknar är att komma iväg tidigt på säsongen och känna att allt faktiskt är precis som det var när förra årets säsong tog slut om än med lite sämre skidkondis.
I år kändes det extra skönt att få åka in sig lite då telemarkskursen "Free your heel" hålls redan vecka två.
Utvärdering och tanknar av min säsongsstart:
Jag har inte glömt av hur en åker skidor.
Två dagar i pist är mer än nog.
Känslan att spänna på stighudar och få topptura efter två dagar med lift är en magisk känsla.
Att Skistar nu höjt liftkortspriserna till typ 675 spänn (med 3 öppna liftar dessutom) känns mest sjukt.
Att bli uppgraderad till 1 klass sovkupe på nattåget upp var en ny känsla, inte riktigt bearbetat den än, så vet inte riktigt hur det känns.
Efter tre dagar trasslig skog med tunnt snötäcke är längtan till skidåkning i Japan större än någonsin.
Hur mycket en försöker förbereda sig fysiskt inför skidåkning känns det som en slarvat med träningen.
Men framförallt är det helt underbart att skidsäsongen äntligen är igång! Att veta att en hel vinter ligger framför en med en massa fantastisk och spännande åkning som väntar är en vädligt peppande känsla i mörka Göteborgs vintern!
Comments